Magen
Spädbarn?
May 4, 10:50
Moget förresten att när man googlar på mjölkallergi nämns det mest att det är något spädbarn får. Är inte jag lite efter om jag blir mjölkallergiker när jag är 23?
Kommentera [1]
Dietistbesök
May 4, 10:00
Jag vet att min uppdatering är katastrofalt dålig, men jag har rätt mycket att göra de här två veckorna som är kvar innan jag ska flytta till Stockholm.
Idag har jag i alla fall varit hos dietisten. När jag kom dit var inte mitt besök inbokat, enligt hon som satt i receptionen, så jag började starkt misstänka att vårdcentralen har något emot mig. Det visade sig dock att dietisten råkat skriva fel personnummer.
I alla fall, jag misstänkte att jag kanske skulle behöva börja utesluta gluten och bli glutten-Lainen. Jag hade förberett mig mentalt på det och har ganska bra koll på vad jag får och inte får äta som glutenintolerant.
Men Fröken Dietist hade andra planer för mig.
Hon tycker att jag ska prova att utesluta komjölksprotein. Symptomen vid den allergin är samma som vid IBS, vilket i sin tur är de symptom jag har.
Jag är känslig mot laktos, men får också ont i magen om jag dricker för mycket laktosfri mjölk. Detta är vanligt hos mjölkproteinsallergiker, just eftersom att laktosfri mjölk är upphettad, vilket påverkar proteinet och gör att man är mindre känslig mot mjölk som varit upphettad. Det var något nytt för mig.
Nu ska jag då först börja äta gluten igen, eftersom jag tagit det lite lugnt med det den senaste tiden. Sedan är det elimination och provokation som gäller.
En sak oroar jag mig dock för inför eliminationen av komjölksprotein?
HUR SKA JAG KLARA MIG URAN KARL FAZER MARIANNE!?
Kommentera [2]
Vårdgaranti? -My ass!
Apr 20, 08:31
I mitten på januari ringde jag min doktor och krävde att få göra en gastroskopi och koloskopi. Hon sa nej och jag tjatade. Hon fortsatte att säga att det “inte var nödvändigt att utsätta min kropp för det”. (Läs mer om det här)
Jag bad att få en remiss till en dietist, vilket hon motvilligt gick med på. Nu, tre månader och en dag senare, har jag fortfarande inte hört av någon dietist. Jag tyckte att det var väl lång tid och kollade upp vad vårdgarantin egentligen säger om saken:
Om du efter medicinsk bedömning behöver besöka den specialiserade vården ska du erbjudas en tid där så snart som möjligt, men senast 90 dagar efter beslutet om din remiss.
Uppenbarligen har vårdgarantin nu löpt ut, vilket betyder att jag ska kunna bli erbjuden vård hos en annan vårdgivare här eller i ett annat landsting.
Jag ringde till min läkare idag för att diskutera detta och det faktum att jag nu tänker kräva att få göra gastro- och koloskopi.
De har bytt system så att man inte behöver ringa direkt till läkaren, utan en annan person sköter samtalen. Jag vet inte hur bra det nya systemet fungerar, eftersom jag nu måste vänta tills på fredag innan min läkare kan ringa upp mig. Att det ska ta fyra dar innan man ens får prata med läkaren tycker jag är inte riktigt okej.
Kommentera [2]
Samma, gamla visa från doktorn
Jan 19, 12:03
Den här morgonen började med bra humör, peppad på att gå upp och träna och sätta igång med min nya kurs. En bra start på veckan.
Nu vill jag bara krypa ner under täcket igen, helst stanna där resten av den här veckan.
Jag ringde till min doktor idag. I över två månader har jag väntat på några prover jag tagit och nu var det dags att få reda på vad de visat och gå vidare utifrån det.
Proverna visade ingenting.
Och vad kan vara lämpligt då man tar prover som visar så lite som nada? Strunta i det eller att undersöka ännu mera för att få reda på vad som är fel?
Enligt min doktor:
Strunta i det.
Sist jag var där sa hon att vi skulle göra undersökningar om inte proverna visade något. Gastroskopi och koloskopi skulle bli nödvändigt.
Nu tyckte hon att proverna borde ha visat i alla fall något litet om det skulle vara nödvändigt med vidare undersökningar. Hon tyckte att de svar vi fått nu, dvs inga alls, är tillräckligt för att ställa diagnosen “irriterad tjocktarm”.
“Det är onödigt att du utsätter dig själv för de här undersökningarna när vi redan vet vad det är.”
Är det mer nödvändigt för mig att ha ont varje dag? Att vara sjuk utan att någonsin få en diagnos? Är det nödvändigt att jag ska fortsätta äta samma medicin jag, utan resultat, ätit i två månader? Är det nödvändigt att strunta i de andra symptomen så som illamående, kramper, halsbränna m.m?
Är det också nödvändigt att jag går runt och är rädd för mat?
Jag vet att det är något som gör att jag får ont, men jag vet inte vad. Därför måste jag utesluta grupper av mat och olika råvaror. Det hjälper kanske för stunden, men så fort jag slutar med något blir jag känslig mot nåt annat.
Kött, laktos, mjölkprodukter, kolsyra, alkohol, kaffe, skaldjur, vissa grönsaker, vissa frukter, fett, socker och starka kryddor är en del av de saker jag måste undvika. Trots att jag hela tiden utesluter produkter blir jag hela tiden sjukare. Och allt min läkare kan göra är att rekommendera att jag äter samma medicin, med dubbel dos, i några månader till för att se om det hjälper.
Några månader till utan hjälp betyder att vakna varje morgon, varje dag i dessa månader av att det kniper i magen. Jag kommer att få gå i dessa månader med magont, uppblåst mage och illamående. Detta leder också till en onaturlig trötthet, jag vill bara ligga ner och orkar inte göra något. Jag måste ständigt hitta på ursäkter till varför jag inte vill göra saker, “jag har ont i magen” känns inte längre som en tillräcklig ursäkt.
Men det är det.
Jag kan inte träna ordentligt, jag kan inte äta borta eller på restaurang, jag kan inte festa och gå ut med mina kompisar. Bara att vara borta mer än några timmar hemifrån är ett orosmoment, särskilt om det sätter sig i vägen för mattiderna.
Doktorn säger själv att det är en väldigt jobbig sjukdom, men var är då behandlingen mot den åkomma hon antar att jag har?
Att ständigt ha ont i magen påverkar hela kroppen. Det påverkar psyket och hela livssituationen. Hela mitt liv kretsar omkring min mage, jag tar aldrig ett beslut utan att tänka på hur det kommer att gå för min mage om jag gör si eller så.
Hur mycket jag än försöker undvika det så styr min mage mitt liv.
Och det är inte till det positiva.
Därför tjatade jag på doktorn, jag vill utsätta mig för jobbiga undersökningar! Jag vill få en riktig diagnos, jag vill veta vad det är och vad jag kan göra för att bli bättre.
Ändå vägrade hon vidare undersökningar.
Hon kunde ställa mig i kö till en dietist, men hur ska jag kunna få hjälp att hitta rätt mat då man inte kan veta vad som är fel och vad det är min mage reagerar mot hela tiden?
Kommentera [1]
Besök på vårdis
Dec 15, 10:44
Som vanligt, när jag satt hos distriktssköterskan, kände jag mig mest besvärande. Det är nån känsla som jag alltid får, eftersom jag faktiskt varit med om att doktorer verkat riktigt besvärade att jag kommit och sökt hjälp hos just dem. Som min käre Doktor G som indirekt alltid fick det att låta som att det var mitt eget fel att jag hade ont i magen. Alltid blev jag hemskickad med nån lam ursäkt om att jag hade för dåliga matvanor eller att jag skulle prova en medicin (som jag redan provat utan resultat).
Anyway.. Idag, distriktssköterskan. Hon tittade i min hals och mina öron och rekommenderade en nässpray som jag sedan gick och köpte för 91,50. That’s it.
På förpackningen står det att sprayen är till för allergiska näsbesvär.
Är det verkligen rätt, det här?
Kommentera [2]
Rå lök
Dec 10, 20:11
Viktigt meddelande till Lainen:
Ät inte, under några omständigheter, rå lök.
“Bara en liten bit” räknas också som rå lök.
Nej, det är inte så att jag hämtat upp valfri rå lök från mitt kylskåp och frikostigt gnagt i mig, men jag åt.. en maträtt som jag inte egentligen äter med rå lök på.
Sedan blev jag yr, illamående och fick ont i magen.
Att jag inte fattat hur mycket jag inte ska äta lök är frågan. Men idag gick det bara upp ett ljus för mig:
“Hm, sist jag mådde så här hade jag också löksmak i munnen.”
Detta var när jag satt i bilen med Sanna, och jag tror att hela parkeringen kunde urskilja knaket i min hjärna, följt av en plingande snilleblixt.
Sedan började jag gorma om lök, backade ut bilen och fastnade i ett hål så att en annan bilist var tvungen att putta bort mig ur hålet.
Så..
Nästa gång; påminn mig om att inte äta rå lök!
Kommentera [1]
