Idag begav jag och lillasyster Elin oss in till den stora staden för att äta sushi. Eller ja, den stora staden var ju att ta i. Den korta längan med hus som råkar innehålla en handfull affärer är vad jag hellre skulle kalla den här stadens centrum.

I alla fall så har Elin aldrig ätit sushi. Som bekant är det något jag är väldigt förtjust i. Elin var nyfiken och ville prova, eftersom jag hade pratat om det så mycket. I ärlighetens namn förstod jag inte varför hon ville prova. Lillasyster är nämligen inte känd för att gilla för avancerade smakupplevelser.

Vi beställde varsin tallrik sushi och satte oss. Jag högg in direkt, doppade mina laxrullar i soyan och smaskade i mig för glatta livet. Elin satt mest och stirrade på sushin, frågade vad allt var och såg skeptiskt ut.
Till slut provade hon lite avocado.
Olyckligt nog gjorde de otympliga pinnarna att Elin råkade doppa avocadon i en stor klump med wasabi då avocadobiten släpades fram och tillbaka på tallriken. Den snarlika färgen på wasabin och avocadon gjorde att hon inte insåg sitt misstag förrän det var i munnen.
Elin var tvungen att spotta ut i en servett.

Resten av sushiupplevelsen var inte heller någon hit för Elin. Hon åt bara 2 gånger 2 millimeters-bitar, gjorde grimager och bestämde sig för att dricka Trocadero istället.
Lyckan var stor för mig när jag fick all Elins mat.
Efter tretton bitar sushi och två Misosoppa var jag glad, men försatt i sushikoma.

Samtal efter maten:

E: Du kommer att skriva om det här på din blogg, va?
Jag: Ja.
…
E: Det skulle jag också göra om jag hade en blogg.

Ej nöjd. Foto: Elin Herself