Idag köpte jag den första julklappen för i år.
När jag kom hem satte jag mig ned och började slå in paketet medan julstjärnan lyste i fönstret och Spotify spelade julmusik ur datahögtalarna. När jag slår in paket gäller följande:
-Jag vill att paketet ska vara så fint som möjligt
-Jag vet inte exakt hur jag vill ha det
-Jag har en mängd olika snören att välja mellan
-Jag är perfektionist och blir aldrig nöjd
På grund av detta tog det ett tag att slå in min första julklapp, men till slut fick jag ett resultat:
Igår korkade jag och Martin upp förra årets Blossa-glögg. Vi slog samtidigt till med lussebullar och lite pepparkakor. Gött var det, men vi saknade visst glöggmuggar och fick lov att dricka glögg ur små porslinsskålar (vilka också råkar vara samma skålar som Kingston får mat ur när han är här). Tattigt!
Idag styrde jag därför mina steg mot Skärholmen med det mycket viktiga uppdraget att köpa glöggmuggar. Det var svårt att hitta i början, men Lagerhaus blev min räddning och jag införskaffade dessa:
Söta, va?
Nu behöver jag bara gäster som vill komma hit och dricka glögg. Om det blir mer än sex stycken får nån bli offer för Kingston-skålarna, men det är väl sällskapet som är det viktigaste?
..fast igår.
Och det är alltså inte jag som klätt ut mig för skojs skull, utan jag jobbade i den här outfiten igår. Medan jag dressade hamburgare. Och jag ska göra det tre söndagar framöver. Party!
Ser man inte lite väl bred ut i den här kreationen?
Idag stod det i mitt horoskop att jag är på partyhumör trots att det är måndag och att jag verkar tillfreds med mig själv.
Och gissa vad? Jo, jag har gjort tentan och tror att jag klarade den och ikväll blir det tentafest!
I Lördags var det tjejmiddag och utgång på schemat. Jag blev oväntat inkallad att jobba till klockan sex, plus att jag kände mig lite förkyld, men tre tappra tjejer kom ändå hem till mig med med “vi får se vad det blir” på schemat. Det blev att vi åt chips och godis och drack vin (det senare bara för de som inte riskerar att få gallkolik) och sedan blev det trots allt utgång.
I alla fall så tog Elin fram min kamera och fotade litegrann. Detta för att jag själv är dålig på att komma ihåg det eller för att hon själv inte ville riskera att hamna på bild (eftersom hon hade klippt lugg, påstod att hon såg ut som en pojke och lät oss kalla henne “Svamp-Bob”).
Bilderna blev väl sådär, kan jag säga. Nedan syns de två bästa, men resten var tyvärr inget att hurra för. Till fotografens försvar kan jag säga att det inte var så många bilder som blev tagna.
Lotta, Jenny och jag. Elin gluttar genom kameragluggen. Jag placerade visst bilderna lite konstigt, men det var för att Lainenbröna nästan tittade fram.
Nu kanske det blir lite mycket Glee här, men det jag gjort de senaste dagarna mellan plugg-ronderna har alltså varit att titta på Glee.
Därför måste jag bara få säga att min andra favoritkaraktär i Glee är Sue.
Oh, Sue.
Det hon faktiskt säger i början av videon är (helt oprovocerat såklart):
Schuester! I’ll need to see that set list for Sectionals after all. I want it on my desk warm from the laminator at 5:00 P.M., and if it is one minute late, I will go to the animal shelter and get you a kitty cat. I will let you fall in love with that kitty cat. And then, on some dark, cold night I will steal away into your home and punch you in the face.
I Januari ska jag på bal.
Jag har aldrig varit på bal förut, så jag har ingen gammal balklänning som hänger i garderoben och väntar på att komma till användning. (Och om jag hade det skulle den förmodligen vara för liten.)
Därför måste jag köpa en. Den måste vara hellång och jag måste nog också ha handskar till den. Min fråga är: vart kan jag gå och titta på och prova balklänningar här i Stockholm?
Jag tittade lite på Internet och fann dessa:
Fina, men det kommer nog att bli en mycket enklare variant för min del, en som jag faktiskt har råd med.
Han sitter på grusgången framför huset och pickar.
Som om det ens finns nåt att picka efter nu.
Och det är sånt där riktigt kråkväder ute nu, vågar jag gå ut?
Imorse vaknade jag av att ett antal kråkor skrek utanför mitt fönster.
Det har aldrig hänt här i Lainenheten.
Nyss tittade jag ut genom balkongdörren, och vad ser jag?
Jo, en kråka sitter på balkongräcket och tittar på mig.
Eftersom att det i min värld endast finns en enda kråka så har jag bara en sak att säga:
Kråkan is back!
För dig som inte har en aning om vad jag pratar om finns det bakgrundsfakta att hitta här och här.
Just nu är jag för trött för att plugga, men för pigg för att gå och lägga mig. Det finns bara en sak att göra; surfa runt och läsa bloggar. Vilket jag just gjorde och och snubblade över en tävling som jag tänker delta i.
Tävlingen är hos Fokis.se och går ut på att önska sig upp till två produkter från mihi.se.
Och titta vad jag hittade:
Önska, önska, önska. Det är alltså ett örhängesställ och en grej som man har armband på.
Nån av mina läsare som känner någon som behöver de här sakerna mer än mig?
Skulle inte tro det.
Bevis finns att se här, här, här och överallt i mitt badrum.
Jag behöver bli räddad!
Om jag inte vinner (vilket är väldigt troligt) önskar jag mig dessa saker av jultomten eller i inflyttningspresent eller av mig själv eller whatever.
Om inte annat för att skona Martin från smyckeskaos i den nya lägenheten.
Det är ingen som undrar om var jag ska flytta, men när jag säger att jag råkat trampa i toaletten blir det liv i lådan!
Så gick det till:
Varje morgon går jag upp i mycket god tid, sitter och lallar bort tiden i en evighet. Så även denna fotplask-i-toaletten-morgon. Varje morgon inser jag plötsligt att jag har skitbråttom, måste stressa och kasta mig ut ur lägenheten för att komma iväg i tid. Så även denna morgon.
Detta är en viktig sak att ha i bakhuvudet om man verkligen vill förstå hur jag lyckades med att plaska ned foten i toaletten och få bajsvatten mellan tårna.
Detta lilla snedsteg kan låta som en ganska omöjlig procedur, men egentligen är det ganska simpelt. Jag hade som sagt bråttom och skulle helkroppsspegla mig i den enda spegeln jag har i lägenheten, badrumsspegeln. Och för att nå upp och helkroppsspegla mig där måste jag stå på toalettstolen.
…
För den som inte var nog snabbtänkt för att lägga ihop ett plus ett och förstå mitt misstag i föregående stycke måste jag tillägga att jag som sagt hade bråttom och tittade inte så noga om toalettlocket var stängt när jag skulle helkroppsspegla mig.
Och plask.
Imorse råkade jag trampa i toaletten.
Trots frenetiskt fottvättande och handspritbad kan jag inte komma ifrån äcklet och känslan av att det är bajsvatten mellan tårna. Psykisk kris!